Pandemins konsekvenser på de mänskliga rättigheterna och jämlikheten i Sverige

Pandemin har visat hur våra olika livsvillkor påverkar oss även under en kris. En förutsättning för att ett samhälle är socialt hållbart är att det finns lika goda möjligheter att påverka sina liv och delta i samhället oavsett faktorer som tex kön/könsidentitet, religion, funktionsnedsättning eller hudfärg. Därför är mänskliga rättigheter och jämlika livsvillkor en grundstomme i social hållbarhet.

Vägen framåt

Konferensen Vägen framåt – pandemin och de mänskliga rättigheterna genomfördes 27 oktober 2021. Konferensen arrangerades i samverkan mellan aktörer från offentlig sektor och civilsamhället. Syftet var att undersöka pandemins påverkan på jämlikheten och de mänskliga rättigheterna samt att identifiera insatser för bättre dialog, samverkan och efterlevnad i frågorna. Länsstyrelsen i Jönköpings län gav Ramboll i uppdrag att vara särskild rapportör innan, under och efter konferensen. Konferensen hade ett två fokus: Pandemins konsekvenser för olika rättigheter och grupper i befolkningen respektive styrning, medel och metoder.

- I det här uppdraget har vi på Ramboll fått möjlighet att kombinera vår expertkunskap inom områdena mänskliga rättigheter, jämlika livsvillkor och krisberedskap. Vi har fått användning av den bank av erfarenheter och insikter vi har med oss från det 20-tal pandemiutvärderingar vi genomfört för kommuner och regioner. Det är lärdomar vi kunnat kombinera med kunskaper om människorättsperspektiv och lärdomar om hur livsvillkoren ser ut för olika grupper i landet. Den här konferensen är i sig ett gott exempel på hur samhällsaktörer behöver jobba för att samverka kring viktiga samhällsfrågor. Rollen som särskild rapportör innan, under och efter konferensen har varit särskilt givande för oss säger Rajia Addo Faddaoui, manager på Ramboll.

Konferensen och vår analys efteråt visar att sociala förutsättningar påverkar möjligheterna att förbereda sig för en kris och hantera den. 

Några av de lärdomar vi dragit under pandemin är att: 

• Pandemin har synliggjort och fördjupat skillnader i livsvillkor och har påverkat skyddet av mänskliga rättigheter- vissa grupper har drabbats särskilt hårt  
• Människorättsperspektiv och jämlikhetsfrågor behöver vara bättre integrerat både i ordinarie arbete i offentlig sektor och i krisberedskapsarbetet. 
• Civilsamhället har varit en viktig kraft under pandemin men det har inte funnits någon nationell strategi för hur de bäst kan involveras under krisen.

Studien visar också att en stor utmaning under pandemin har varit att kommuner och regioner inte har haft tillräcklig kunskap om sina invånares livsvillkor. Varken innan eller under krisen och när krisen väl var ett faktum var kunskapsbristen påtaglig. I vissa fall har informationen funnits men kunskap om hur den ska omsättas till användbart beslutsunderlag saknats på många håll i landet. Vi har vid flertalet tillfällen pekat på just detta problem och menar att alla kommunledningar bör kunna svara på dessa tre frågor vid varje given tidpunkt: 

1. Vad vet vi om våra invånare utifrån vilka de är? 
2. Vad säger den informationen oss när vi ska utforma insatser i ordinarie verksamhet?
3. Hur kan vi använda den kunskapen när vi planerar samverkan med civilsamhället och näringslivet? 

I rapporten konstaterar Ramboll att kommuner och regioner har en utvecklingsresa att göra. De behöver växla upp arbetet med att inhämta och använda kunskap om invånares livsvillkor när de utformar sina insatser innan och under en kris. Den pågående flyktingsituationen med ett stort antal nyanlända barn som flyttar in i våra kommuner gör frågan än mer angelägen. Det finns många goda exempel att lära ifrån och mycket kompetens och engagemang på lokal och regional nivå att bygga vidare på.

• Här kan du läsa hela hela rapporten

• Frågor och svar under webbinariet "Mänskliga rättigheter och krisberedskap 8/11"